Så var jag tillbaka igen efter semesterveckorna, tänk vad fort de går och nu har ju även de där extra lediga dagarna försvunnit bort så nu är det att gnega på tills långt fram mot sena hösten eller början på vintern.
Våran underbara resa har ni fått ta del av och jag tillhör den skaran som kan leva länge på minnena från semestertrippen. Tack Lucy för ett underbart sällskap.
Måndag morgon och termometern visade på plus fjorton grader och det var allt lite kvavt i luften. Logga in på mobilen och sätta sig i tidningsbilen och återställa säte och grejor som jag vill ha dem. Kollade lite i pärmen med min budbok och såg att det var lite förändringar men inte så mycket som det brukar kunna vara men det är klart alla har inte gått på semester ännu, vi är ju bara i juni ännu. Oppsan, här var det inte ifyllt något allas på de här tre veckorna, det var körjournalen, men jag fick förklarat för mig när buntbilen kom varför. Min vikarie hade helt enkelt inte vetat om hur han skulle fylla i och det kan man inte lasta honom för eftersom han inte fick några lärdagar innan han skulle bege sig iväg. Jag tänkte inte heller på det eftersom han körde förra året. Att jag fick veta det berodde på att han var med för att lära sig buntbilskörningen samt den linjen i Hovet som han som kör linjen i slutet av veckan också har den. Kul att han får så mycket jobb för han är duktig och noggrann.
Det som inte var lika noggrant var listan som kom med ut från kontoret om förändringar som skett under veckorna jag varit borta, för den var långt ifrån komplett och jag tog ett snack med nattförmannen och bad honom hälsa dagpersonalen att det är bättre att de inte skickar ut något lista om den ändå inte är rätt för det bara förvillar. Det var inte bara ett brev om att skicka in körjournalen utan också ett om dessa evinnerliga HV som de tjatar ihjäl oss på att vi måste vara noga med dem och kolla så att vi fått rätt antal annars höra av oss och nu skulle vi även bocka av mot en lista och skriva under och skicka in. Jag förstår mer än väl att det ska vara rätt och riktigt och säkert de flesta andra buden också så varför kan man inte skicka ut sådana brev till de som missköter det bara.
Så var det till natten. Några som inte haft så mycket att göra hade tydlingen huserat efter Kostavägen genom Lessebo för där hade man haft sönder skyltarna om cirkus och slängt omkring, fattar inte varför det ska vara så rolig att förstöra saker. Felet är kanske att jag inte längre är ung utan har fått mera förstånd innanför pannbenet så jag begriper att man inte ska hålla på så.
Nattradion bjöd på en ny röst, säkert någon som börjat under dessa tre veckor när jag varit ledig, trevlig och behaglig röst att lyssna på. I natt hamnade det långa ämnet om public service och det var intressant att lyssna på hur olika uppfattningar många har. En del tyckte jättebra om det utbud som finns i de kanaler på radio och TV som innefattas av det som inte är reklamfinansierat medan andra förkastade det helt och hållet. För min egna del så har jag som jag tidigare säkert sagt i det stora hela valt bort TV eftersom tiden inte räcker till så jag har helt enkelt inte så mycket att säga om utbudet men radio lyssnar jag mycket på och är för mig och många andra nattarbetare ett sällskap på dygnets mörka timmar. De få gånger som jag tittar på TV och hamnar på någon reklamfinansierad kanal så blir jag mycket irriterad över alla dessa avbrott för reklaminslag.
Djuren glädjer mig desto mera både de tama och vilda, särskilt de vilda när jag ser dem i tid. Så var det i natt med bla en älgko som klev upp på Orreforsvägen strax efter att jag kommit ut från Muggehult. Vis av erfarenhet så stannade jag bilen och väntade på vad som skulle komma efter henne och mycket riktigt det kom en liten, liten älgkalv trippande, nej trippande är fel att säga, klivande med så långa steg som den lilla kroppen kunde upp och tog ett elegant hopp över vägdiket för att följa mamma. Sådant gör mig alldeles varm inombords, även om ingen kan påstå att älgen är vacker att se på när de är nära men det är ett ståtligt djur att se röra sig graciöst i naturen.
Rundan tog säkert en halvtimma extra i natt eftersom jag fick kolla i listorna många gånger men vad gör det, jag kunde ju hem och sova igen när jag var klar.
Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting -
och de kloka så fulla av tvivel.
Bertrand Russel