Jag missade att skriva något i lördags. Det hör inte till vanligheten men denna gången får jag väl skylla på tidsbrist helt enkelt, helgen bara försvann. Vart den tog vägen har jag ingen aning om så här i efterhand.
Men det ska inte bli någon vana.
I natt var det så ljust och fint ute, ja visst månen är på väg att bli full men trots att månen skymdes lite av lätta moln så blev det ljust ute. Några lätta snöflingor i luften och runt nollan. Det var ett tvärt kast mot gårdagens regn så vissa asfaltsvägar var riktigt hala.
Nu är Orreforsvägen öppen igen. Breddad riktigt ordentligt men ack så besvärlig att köra på ännu. De har lagt på makadam och om jag förstod det rätt när jag var inne och läste om vägreperationen så hade man fräst ner makadamen i den gamla asfalten och det blir säkert bra när asfalten har kommit på vägen. Men det vet man inte säkert om man kan göra nu under vintern det beror ju på vädrets makter. Men den blir säkert bättre även utan asfalt när den fått packa till sig lite av trafiken. Hur som helst så var det skönt att kunna åka den igen och spara in lite tid. Det hann bli sex timmars extra tid på de här tre veckorna som vägen varit avstängd.
En annan syn jag hade i natt, inte så vanlig på många år, var att på en av skogsvägarna kom en hare upphoppande på vägen och en liten bit längre bort kom en räv smygande upp på vägen. I billjuset såg jag att räven fick ögonen på haren och var på väg att sätta efter den men listig som räven är så gick han åt sidan för min bil och haren försvann förstås in i skogen. Men jag kastade en blick i backspegeln och såg att räven hade nog inte gett upp hoppet att få sig ett skrovmål för han hoppade snabbt upp på vägen igen och gav sig på snabba ben iväg i spåren efter haren. Den enes död den andres bröd.