Skrivet av Inga | I kategori Nattdagbok | den 2007-10-31
Plötsligt så hade temperaturen sjunkit igen och efter regnet igår så var det dags att tänka på att det kunde vara halt. Det började i varje fall här hemma i Lessebo, med bara ett par grader varmt när jag stack och jag var glad att jag huttat i värmefläkten i bilen här hemma. När jag kom till tidningsbilen fick jag skrapa rutorna, trots att temperaturmätaren visade på fyra plusgrader. Konstigt nog så var Djurhult kallast i början på natten i varje fall. Sedan pendlade temperaturen med allt från fem plusgrader till nollan. Saltbilen såg jag vid två tillfällen i natt så nu vet jag vad som väntar framöver. Det är bara att hoppas på att de inte väntar med att sätta på dubbdäcken på våra bilar för nästa vecka så lovar de snö här nere.
För övrigt var natten lugn efter att vi fått vänta en stund på tidningarna utan att fått något SMS om försening, vet inte om det berodde på att nya nattförmannen börjat vara själv nu och kanske inte riktigt kommit in i vanorna.
I natt snackade man på radion om pensioner. Om man trodde att man skulle klara sig på pensionen eller om man hade något tips. Visst kom det in tips, en del seriösa och andra lite ironiska. För egen del känner jag mig inte speciellt orolig. Är den sortens människa som inte tar ut oron i förväg anser nog att det oftast löser sig på ett eller annat sätt. Visserligen kan jag känna mig lite besviken över att man la om pensionssystemet så jag hamnar mellan två olika system, dels det gamla ATP-systemet och dels det nya. Började ju jobba så här mycket för att jag varit hemmafru och på så sätt inte tjänat in speciellt många ATP-poäng men att det skulle lösa sig eftersom man enligt gamla systemet skulle få pension baserad på de tio bäst intjänade åren. Men sedan bytte man ut och nu skall man de som jobbar försörja mig när det blir dags för pension. Hmmmm det är något där som jag inte riktigt förstår att man tänkt på och det är att det kommer att bli fler och fler som får pension och färre och färre på så sätt som ska jobba ihop till vår pension. Vi i min generation klarar oss säkert skapligt undan men de som är yngre hur blir det för dem?