Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

Fortfarande håller sig temperaturen över tio grader, närmare bestämt en grad över. Men ändå hände…………nej visst jag, det skulle jag ju inte prata om.
En massa titlar var det i natt att hålla koll på bara för att vi får sova en extra natt den här veckan. En natt kvar, ja sen sover jag gott när mina kollegor kliver ur sängen. Ringde nattförmannen i natt och pratade om det där med vikarien och han tyckte liksom jag att det var konstigt att jag inte hört av honom eller något från kontoret. Ja, det kan man tycka men nu skiter jag i det, hör jag inget så gör jag inte och då vet jag inte heller hur jag gör med nycklar och budbok. Men jag inser att jag kan inte tjata hur mycket som helst, lite tankeverksamhet måste finnas hos andra också.
Ett rådjur var snubblande nära mig i natt, snubblande i ordets rätta betydelse. Det kom som en kanonkula upp på vägen, tvärnitade och naturligtvis halkade omkull framför bilen, men med ett nödrop så undgick vi konfrontation.
Frågor som diskuterades i natt var hurdant äldreboende som just jag skulle vilja bo på när det är så dags. Detta efter att det fanns ett äldreboende någonstans långt uppöver i landet där det fanns en massa fina aktiviteter att göra. Jag har redan för några dagar sedan tagit upp den frågan så det är bara att leta upp mina tankar runtomkring mitt egna när det är så dags.
Det långa ämnet var om de nya reglerna när det gäller sjukskrivningar. Jag kan förstå att många blir orolig över dessa som har verkliga skäl att inte kunna jobba på grund av sjukdomar eller skador av olika slag och jag tror faktiskt inte i min vildaste fantasi att de kommer att drabbas hårdare av dem än som det är redan. De andra som är oroliga är det en annan sak med, de som gör allt för att få vara sjukskrivna för att slippa jobba. Ja, jag vet att det blir ett ramaskri när jag säger så men de måste få press på sig att komma tillbaka och framför allt hjälp att göra det. Blir mycket konfunderad när jag hörde de som ringde in och spydde ut sin galla över regeringens förslag och säger i hårda ordalag hur de tvingas jobba redan nu trots att läkaren inte tycker det. Men bevisligen klarade personen ifråga att jobba eftersom den gjorde det just då under denna natten. Att h*n gjorde det berodde på ändrade regler i a-kassan så att hon inte fick stämpla upp. Jag kan bara säga att skulle jag följa läkarrekommendationer skulle inte jag heller jobba. Det var det första som läkaren sa när jag sökte för att få fastställt om det var postpolio som jag började känna av, när värken satte in i höfter framför allt. Jag svarade läkaren att jag var inte intresserad av att veta att jag inte borde jobba, allrahelst inte jobba så mycket,utan jag var intresserad av att få veta hur jag skulle hantera kroppen för att orka jobba som jag gör. Ganska snart fick läkaren förståelse för mina funderingar och tog mig på allvar och förklarade för mig hur den gamla polioskadan påverkar min kropp idag och utifrån det beskedet försöker jag hantera den också. Jag är säkert en idiot i mångas ögon som inte viker ner mig och slutar jobba och lever på de pengar jag betalt in till staten i skatt under åren, men det ska jag bara säga att jag vill inte det och jag skulle inte klara av att gå hemma jämt heller rätt om jag har många intressen som jag ännu inte hunnit odla eftersom jag jobbar, men det kommer den dagen också i mitt liv då jag hinner med det.
Så måste jag bara berätta att jag är stolt mamma idag. En av mina älskade döttrar har tagit fil kan idag och är färdig Behandlingspedagog. Ett jättegrattis till dig.

Medelåldern än den tid man är tillräckligt gammal för att veta vad man inte bör göra men tillräckligt ung för att göra det ändå.
Cello