Tidningsbud.nu- Livet ur ett tidningsbuds perspektiv!

I natt var ordningen återställd, med andra ord tidningarna lite försenade och uppe på det så skulle vi dela ut reklam. Nja, reklam vill man kanske inte kalla det men jag tror nog att de som får det i sina lådor uppfattar det som sådant. Det var abonnemangskampanj för SMP. Det är segt sådana här nätter och minuter läggs till minuter och i slutänden så har det gått en hel del extra minuter.

Det var inte riktigt så kallt i natt utan bara tre minusgrader och lite lätt snö i luften. Fortsatt väldigt lugnt på djurfronten.

Nattens ämne handlade om gårdagens ”snökaos” förstås det drabbade ju Stockholmsregionen och frågan löd kom du till jobbet. Att ta sig till jobbet kan ibland vara besvärligt även här nere men jag har aldrig ännu så länge inte kommit till jobbet vare sig det gällt tidningsbudsjobbet eller mina andra jobb. En gång för ack så många år sedan så var det så besvärligt väglag med snö och kraftig blåst att jag inte hann hela min runda innan det var dags att tänka på nästa jobb. Jag vet inte hur många gånger jag fick skotta mig loss men hur det än var så fick de flesta sin tidning i varje fall, sedan var det att återvända hem för att byta om till nästa jobb och då fick jag parkera bilen ute vid stora vägen, bodde på Fetebo då, och traska genom snödrivorna för att komma hem och så bara att vända åter till bilen efter en frukost och klädombyte. Det värsta för min del var inte mitt egna pulsande i snön utan att jag hade äldste sonen i bil på väg ner till Kristianstad och militärtjänstgöring där. Det var före möjligheten att hålla kontakt via mobiltelefon. Det var en lycklig mamma som fick samtal att han kommit fram utan större missöden.

Nästa ämne handlade om mobiltelefoner och användarvänligheten på dem. Många äldre skaffar sig mobiltelefoner och det är inte alltid så lätt att lära sig alla funktioner på dem och ska sanningen fram så har jag inte lärt mig allt som min mobil klarar av, men det viktigaste fixar jag i varje fall och det är att ringa med den. Sista ämnet var ett ganska uttjatat ämne tycker jag, för det har varit uppe flera gånger och det var om vad man skulle vilja jobba med om man hade möjlighet att byta ut det jobb man har idag. Eftersom det varit uppe så många gånger och jag har svarat på frågan då så nämner jag bara en härlig telefonör som ringde in i natt och kom med sitt önskemål. Hon ville flytta 27 ljusår bort och där öppna en restaurang och laga mat, för det var hennes största intresse i livet. Tilläggas ska kanske att tanten som ringde in var 83 år. Låt mig få vara så pigg i tankarna när jag är så gammal.
Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora en bit av sig själv.