Lördag och en dag som många fortfarande ser som en ledig dag. Det brukar jag också egentligen göra trots att jag fixar en tidningsrunda först på småtimmarna.
Men den här lördagen är ingen sådan lördag vill jag lova.
Det börjades med att man förstås lovade mer snö och måttlig till frisk vind. Jag har ju sagt att jag vill inte ha mer snö, kan det inte bli någon ordning på vädret.
Nästa påminnelse om att den här natten inte skulle bli riktigt som jag tänkt mig var när jag vaknade av ett SMS på jobbmobilen som talade om att tidningarna var försenade och att man skulle återkomma närmare om hur mycket. Ja, hur gör man då? Stänger av alla larm? Nja, tveksamheten dyker upp så jag sluter bara ögonen igen och somnar för att väckas kanske tio min senare av första larmet som ljuder 01.10. Trycker, så nära sömnstadie som jag kan komma, bara på upprepning av larmet men stänger av de två andra skrällena som tar mig till verkligheten om jag skulle missa första väckningen i vanliga fall. Då kommer nästa SMS, tidningarna är försenade mellan 20-40 min. Oj, det var ett brett spann vill jag lova. När man är någonstans mellan sömn och vakenhet så funkar hjärnan ganska trögt åtminstone på mig så det tar säkert flera sekunder innan jag bestämmer mig för att ställa fram klockan till 01.50 och så somnar jag om. Tur att jag aldrig haft svårt att somna, kan i stort sett göra det de allra flesta gånger på beställning kan det tyckas. Ja, jag vet att det är en gåva och jag är rädd om den, ska ni veta. Ja så väcks jag då av att det kommer ytterligare ett SMS en kvart senare där det stod att hoppas alla fått tidigare meddelande. Då blir jag smått irriterad men lyckas somna än en gång och får sova ända tills larmet tjuter på inställd tid. Kastar en blick på termometern för att veta hur jag ska klä mig, konstaterar att det är runt fem grader kallt. På med kläder och så iväg. Skönt kunde jag tycka att det inte kommit så mycket snö, men konstaterade snabbt att det drivit rejält på sina ställen så jag vågade inte välja att ta landsbygden först för om jag skulle köra fast så var det många abonnenter som fick sin tidning sent. Nu kom ännu ett SMS som talade om att det var halt och snöigt så sluttiden var framflyttad till 07.30 och en vädjan om att köra försiktigt.
Jo, i vart fall så hittade jag tidningsbilen under ett vitt täcke av snö och fick igång den och körde bort till hämtstället för att se hur länge som det skulle bli att vänta. Tidningarna kom runt 02.30 och efter att jag lastat så stack jag ut till Hässle för att lämna av tidningarna där först i varje fall, brukar göra det på lördagarna eftersom det alltid annars är de abonnenterna där som får vänta till sist.
Samhället gick bra att ta sig fram i och jag tog mig tid att klistra fast brickor på de två lådorna som jag hade bett om hjälp från respektive abonnenter att fixa åt mig. Men inte ens en sådan sak kunde jag få hjälp med, inte nog med att det inte går att komma till den ena av lådorna så kunde man inte ge mig denna hjälpande hand.
Ja som jag sagt så funkade det bra att ta sig fram i samhället och en dryg timma senare än vanligt så gav jag mig ut på landet. Kostavägen snöig men inte svårkörd. Märkte av redan i Fagerhult drivbildningen på småvägarna men med lite fart på bilen och kanske lite tur så kom jag fram. Upp till Kosta utan större problem och valde att åka fram till Rislycke innan jag åkte ner vanliga rundan. Hade mina misstankar att där kunde vara problem att komma till två av lådorna eftersom där redan var en hel del snödrivor sedan förra snöomgången som ingen valt att röja bort. Mycket riktigt så såg jag direkt att det inte var någon idé att bara försöka att ta mig fram till de två lådorna. Vi hade ju hunnit få ytterligare ett SMS den här natten att vi inte skulle ge oss in på småvägarna om det verkade vara risk för att köra fast. Men vad gör man, när vägarna inte har så många cm snö på sig på vissa ställen och om abonnenterna ser att det är så där de bor så tror de ju att vägarna är sådana hela tiden och ringer och reklamerar utebliven tidning. Så jag bestämde mig för att i natt ska jag minsann göra vad som står i min makt att lämna tidning till alla.
Tillbaka till Rislycke och som sagt, två abonnenter kunde jag ta mig fram till rätt om bilen fick kämpa genom drivor och kastades än från ena sidan än till den andra men det är ju höga vallar nu som tar emot och det är en stor fördel. Men de två andra abonnenterna då, jo jag visste att det gick att komma fram till dem en annan väg och det lyckades även om det var med knapp nöd för drivorna.
Nu kunde jag andas ut för nu hade de i alla fall fått sina tidningar.
Tillbaka ner till Hulterstad och där var det inga problem alls att ta sig fram, visste att nästa ställe som skulle kunna stöta på problem var en abonnent i Källeskruv där två stenmurar omgärdar vägen bitvis och just där brukar det driva på, men som tur var så hade vinden tydligen legat på åt rätt håll den här gången. Nu kände jag mig ganska nöjd för nu trodde jag inte att det skulle bli så stora problem mer, möjligen upp till Berghult, men inga problem där heller.
Gav mig ner genom Transjö och så in på vägen som skulle bli mitt stora misstag i natt. Vägen ner till Grönahult.
Ett tilltagande snöfall gjorde att det var svårt att se drivorna på vägen, men allt kändes lätt första biten, men sen hände det när jag kom till en bro en bit in på vägen, där blev det tvärstopp. Försökte backa mig ur, men kom inte någonstans. Tur att jag har utrustat min bil med en riktig snöskyffel, tänkte jag.Klev ur och då först förstod jag varför, det var rejäla snödrivor och där satt jag med snö långt upp på motorhuven och mycket snö fastkilat inunder bilen. Jag skottade och skottade och skottade ännu mera och så testade jag om jag skulle komma loss genom att backa, men inget hände. Då kollade jag på båda mobilerna men naturligtvis ingen täckning på någon av dem. Flera km till närmaste hus. Vad gör man? Envis som en den smålänning jag är så var jag ut och skottade ännu mera och hoppades att det skulle hjälpa. Stoppade in snöskyffeln, sparkade ilsket av mig snön från kängorna och tänkte att nu testar jag än en gång att ta mig loss annars blir det att ställa bilen och plumsa iväg och se om jag lyckas hitta lite täckning på någon av mobilerna. Efter lite slirande så kände jag att något hände, bilen rörde sig några cm. Ett hopp tändes inom mig, kanske kanske jag kommer härifrån i varje fall. Och det gjorde jag, då återstod bara ännu ett prov och det var att backa tillbaka nära två km. Det löste sig det också och snart var jag uppe på väg 28 igen.
Nu återstod bara att bakvägen ta mig ner till de abonnenter som skulle ha tidningen. Kom på när jag var på väg Orreforsvägen upp att det gick in en väg därifrån som det stod Ulvaskog på, tänkte att jag chansar att ta den vägen och se vart jag hamnar. Det gick bra och med lite tur så hamnade jag på ladugårdsbacken till Karlsmåla gård och därifrån visste jag hur jag skulle komma vidare. Så allting slutade bra trots allt. Alla abonnenter fick sin tidning utom en men det berodde inte på att jag inte kunde köra dit utan att det inte fanns någon tidning kvar att lämna ut. Men det är ingen som lider för det för det är tidningen som de ska ha på Kosta läger och de jobbar inte förrän på måndag.Jag känner mig nöjd med nattens arbete även om det blev sent innan jag ställde bilen, åtta istället för runt sextiden. Försökte få fatt i vår nattförman men det lyckades jag inte med så mertiden får jag rapportera på måndag istället och då får jag ännu en gång påpeka att jag får en tidning för lite.
Visste du att………….
En ko väger lika mycket som 2.3 miljarder myror