Varför blev jag tidningsbud?
Jag hade varit sk lyxhustru medan våra barn var små, om man nu kan kalla det lyx att alltid tvingas vända på vartenda öre, men vi valde ändå detta för att vi ville ge barnen som betyder allt en så lugn och trygg barndom som möjligt.
När minstingen började lekis, ja det hette faktiskt så på den tiden, idag heter det F-klass, så började jag plugga. Först grundskolekompetens, jag hade bara gått 7 år i skolan, ånej, så gammal är jag inte bara 54 år. Efter det så läste jag på gymnasienivå, tanken var att fortsätta på högskolan.
Men så kom vår familjs svåraste tid, min älskade make och barnens kära pappa gick bort mycket hastigt. Plötsligt stod vi där ensamma, en 36-årig mamma och 4 barn mellan 9-18 år. Fortsätta att plugga var otänkbart, inte vågade jag dra på mig en massa studielån. Det var bara att ge sig ut i arbetslivet sakta men säkert.
Det började med vikariat på kommunen som lokalvårdare och så dök det upp en halvtid i matbespisningen. Jag tog det fast jag visste att jag behövde mer tid för att vi skulle kunna klara oss. Efter några år dök så detta jobbet som tidningsbud upp och jag nappade på det och det är inget jag ångrat för jag trivs mycket bra med det.
När det senare blev en heltid som lokalvårdare i kommunen ledigt och jag tog det hade jag kunnat släppa tidningsjobbet men jag gjorde inte det, pengarna behövdes hela tiden.
Jag brukar säga att jag har två jobb som ingen märker av förrän den dag jag ej varit där.
Jag som skriver detta och även är ansvarig för alla inlägg på bloggen heter Inga Björk och bor och jobbar i Lessebo kommun
