Så kom då det som jag fruktade skulle komma. Snö, snö och åter snö i mängder. Temperaturen höll sig på ett par minusgrader och det var ingen glädje att köra ut tidningarna får jag lugnt säga. Inte en enda gata i samhället snöröjd och att då ta sig fram i 10-15 cm snö och halt inunder är absolut inte våra bilar gjorda för. Det var att köra och köra fast, backa sig loss och försöka igen. Minsta lilla uppför och jag behövde stanna för en låda så var det att backa tillbaka långt igen och ta sats för att komma framåt. Att det inte var skottat vid några lådor har jag full förståelse för eftersom det fortfarande höll i sig att snöa visserligen i avtagande form men det snöade kraftigt sent på kvällen. Så inget mörker faller över abonnenterna utan snarare över att snöröjningen på gatorna inte kommit igång tidigare.
När jag väl efter en dryg timmas försening kom iväg ut på landet så hade jag redan besämt mig för att om inte småvägarna var röjda så skulle jag inte köra in på dem och riskera köra fast. Kostavägen var ordentligt röjd och det måste jag säga att den har varit bra hela vintern, en stor eloge till de som snöröjer den, betydligt mycket tidigare röjd än 25:an brukar vara. Ja som sagt jag hade redan innan bestämt mig för att jag riskerar inte att köra fast på någon småväg, det fick det helt enkelt inte vara värt. Första vägen in, den lilla korta slingan som inte varit röjd förut var så klart inte fixad, hade inte väntat mig det heller.
Kom upp till Fagerhult och där var röjt och fint genom byn, inga som helst problem. Åh, tänkte jag kanske kanske är det likadant på fler småvägar. Men så var det inte. Det blev att de som har sina lådor utefter Kostavägen fick så klart tidningen och så några abonnenter med sina lådor bara en liten bit in från Kostavägen och där det inte fanns någon backe att stanna vid. Såg att Orreforsvägen var fint röjd. Tummen upp för det efter allt gnäll jag presterat under hela vintern. Men i varje fall så åkte jag ut mot Transjö först och där såg det så fint ut när jag körde in, plogat ordentligt men hej vad jag bedrog mig, kom till första lådan och så när jag fortsatte så var det stopp på röjningen. Då har man överläggning med sig själv hur gör jag nu då? Ska jag fortsätta eller vända. Överläggningen denna gången föll på att jag fortsätter framåt och det fick jag slita för eller rättare sagt min stackars bil. Efter att ha slirat och sladdat mig fram så kom traktorn som alltså höll på att röja ifatt mig nästan i varje fall. Men han höll sig bakom mig så jag fick agera plog resterande del av vägen genom byn. Men jag kom fram med mycket blinkande på antisladdlampan och en hel del svordomar.
Så fortsatte färden genom ett helt vitt landskap och jag insåg att det var ingen idé att ge mig in på vägen över Grönahult ut till Mugghult. Däremot åkte jag upp Orreforsvägen och ner till Kosta läger och så tänkte jag att Grönåsen ska också få sin tidning, men det skulle jag inte gjort för där höll jag på att bli kvar. Backar in till en låda där och det är misstaget tyvärr. Efter en hel del skottande så lyckades jag i varje fall ta mig därifrån och för första gången så fick jag höra pipet från gasregulatorn, så nu vet jag att den funkar i varje fall. Alltid något. Smög mig upp till två andra lådor också på tillbakavägen och det gick riktigt bra. Efter att ha SMS:at med yngste sonen om hur det gick och om när jag skulle vara tillbaka för ev skjuts så tänkte jag att nu är det bara Rislycke och Hässle kvar och där är säkert röjt eftersom det var röjt i Fagerhult, men det var det inte. Men jag utmanade bilen och klarade av att leverera tidningen till de fyra abonnenterna i Rislycke men efter det gav jag upp och åkte stora vägen tillbaka hem till Lessebo. 22 abonnenter blev utan sin tidning i natt men jag hoppas att de har överseende med detta och det tror jag faktiskt. Ringde nattförmannen och förklarde läget och han förstod mig till fullo.
Visst du att
Cirka 1000 dun kan pressas ner i en fingerborg och sedan återfå sin ursprungliga volym.